1:a Advent idag!
Nu börjar nedräkningen till jul. Första advent infaller idag o vi får tända det första ljuset. Ska nog göra det med Linus o Ronja ikväll. Om jag lyckas få hem dom vill säga. Jag vill verkligen det för jag saknar dom massor. Men varje söndag som jag har velat ha hem dom har det alltid varit nåt så jag fått vänta till måndagen. :o(
Idag ska jag jobba. Första söndagspasset för i år pga julskyltning i stan. Sen blir det några söndagar till. Det där med helg kommer inte att existera på ett tag. Det blir ju iofs jättegoa pengar, men ändå.. Dom ser jag ju inte förrän i februari..
På fredag kommer Jhennifer hem över helgen. Längtar, ska bli kul, men jag gissar att hon mest saknar sina kompisar så jag inte kommer se så mycket av henne ändå. Hon verkar ha det bra där nere, det är skönt men jag har svårt att släppa kontrollen. Även fast jag måste..för min egen skull. Men har man tagit hand om någon i 15 år helt själv o fullt ut så är det väl inte så konstigt att man inte kan släppa.
Jag tar en dag i taget o inom mig pågår en jävla kamp. Ångesten har fångat mig i sitt fulla grepp eller vad man ska säga. Dagliga attacker som nästan kväver mig. I fredags skulle jag ringt till vårdcentralen för att be om hjälp.. Men jag banga ur.. Orkar inte dra allt, orkar inte ta upp allt till ytan igen.. För jag vet ju att detta inte enbart beror på situationen med Jhennifer utan det är ju så pass mycket större än så..SORG... Men vad har jag förlorat? Mina barn, lycka, kärlek, mitt liv o allt som var viktigt i det...
Men jag tänker kämpa på o inte ge upp.. Jag bara undrar VARFÖR??? Varför jag??? Har inte jag haft min beskärda del redan? Inom mig vet jag ju o har svaret men jag kan inte förstå varför ändå. Är det priset jag måste betala? I vilket liv kommer jag ha nytta av erfarenheterna? Ibland är det skit att vara född medial.. men jag kan inte välja bort det...
Det blev lite depp-blogging det här. Var väl inte riktigt tanken men jag behöver visst ösa ur mig lite. Tur att jag har en blogg att luta huvudet emot.. o lätta själen i...
kram o allt!
Idag ska jag jobba. Första söndagspasset för i år pga julskyltning i stan. Sen blir det några söndagar till. Det där med helg kommer inte att existera på ett tag. Det blir ju iofs jättegoa pengar, men ändå.. Dom ser jag ju inte förrän i februari..
På fredag kommer Jhennifer hem över helgen. Längtar, ska bli kul, men jag gissar att hon mest saknar sina kompisar så jag inte kommer se så mycket av henne ändå. Hon verkar ha det bra där nere, det är skönt men jag har svårt att släppa kontrollen. Även fast jag måste..för min egen skull. Men har man tagit hand om någon i 15 år helt själv o fullt ut så är det väl inte så konstigt att man inte kan släppa.
Jag tar en dag i taget o inom mig pågår en jävla kamp. Ångesten har fångat mig i sitt fulla grepp eller vad man ska säga. Dagliga attacker som nästan kväver mig. I fredags skulle jag ringt till vårdcentralen för att be om hjälp.. Men jag banga ur.. Orkar inte dra allt, orkar inte ta upp allt till ytan igen.. För jag vet ju att detta inte enbart beror på situationen med Jhennifer utan det är ju så pass mycket större än så..SORG... Men vad har jag förlorat? Mina barn, lycka, kärlek, mitt liv o allt som var viktigt i det...
Men jag tänker kämpa på o inte ge upp.. Jag bara undrar VARFÖR??? Varför jag??? Har inte jag haft min beskärda del redan? Inom mig vet jag ju o har svaret men jag kan inte förstå varför ändå. Är det priset jag måste betala? I vilket liv kommer jag ha nytta av erfarenheterna? Ibland är det skit att vara född medial.. men jag kan inte välja bort det...
Det blev lite depp-blogging det här. Var väl inte riktigt tanken men jag behöver visst ösa ur mig lite. Tur att jag har en blogg att luta huvudet emot.. o lätta själen i...
kram o allt!
Kommentarer
Postat av: Lotta
Vill bara ge dig en STOOR KRAM!!!
/Lotta
Trackback
