Inte lätt att vara mamma alltid

Vaknade i morse till värsta monsterattacken. Verbalt och med saker som flög runt i lägenheten. Men det var iallafall inga elaka spöken som hälsade på, det var bara min tonårsdotter som flippa ur lite grand.. Sånt kan man ta va?? Hade nästan hellre haft spöken än det utbrottet hon fick för att jag inte ansåg att hon var sjuk. Nja, kanske inte elaka spöken men helt vanliga busiga.. Då flyger ju grejjerna runt mer fredligt, än med en krasch i golvet...

Förmiddagen flöt på lungt. Ronja grejja med sitt o kolla på My little Pony o lekte på rummet. Sen var det dags för dagis. När jag lämnat henne o gick därifrån blev jag stoppad av Linus fröken. De var lite oroliga för Linus verkade så depp o ledsen. Ville aldrig nåt o kunde inte koncentrera sig ordentligt. Vi pratade en liten stund och hon berättade att de redan nu satt in extra hjälp till Linus, utifall han har svårt för att ta in o ta till sig. Känns skönt o tryggt att de gör något. Ska kolla upp detta med kurator om han kanske behöver hjälp så och behöver prata ur sig lite. Kan ju vara verkningar efter separationen som visar sig på ett annat sätt nu. Förut var det genom ilska o aggression. Men nu var det länge sen han fick ett riktigt bryt. Trodde att det värsta var över nu och att han började landa i hela situationen. Men nu är jag osäker. Hemma visar han inget om att skolan är tråkig. Jag har inga problem att få honom gå dit, men när han är där reagerar dom på att han håller sig undan o inte riktigt vill vara med. Då är det nåt som är galet.
Bestämde med hans fröken ikväll att jag ska vara med honom i skolan i morgon. Jag vill ju se med egna ögon hur han fungerar där. Känns i mitt mammahjärta att de inte tycker han verkar må bra o inte är så glad. Vill göra allt jag kan för att min lilla kille ska må bra..

Föräldramöte har det vart ikväll med. Påhittiga var de iallfall. Barnen hade fått göra självporträtt på flörtkulor och så skulle vi leta efter vårat barns figur. Det var inte lätt. Det var lite blandade utseenden på dessa kulor. Långhåriga, korthåriga. En del med roliga färger som lila o rosa. Linus han har visst långt blått hår..
Var tvungen att ta ett kort så ni får se hans fina skapelse.. Kan tilläga att inget barn i Linus klass har varken blått, lila eller rosa hår :o)
Linus har målat sig själv på en flörtkula. Visst är han fin!

Just det, en annan sak som irriterar mig lite grand. Är ju hundvakt åt Tingeling. Går jättebra o hon o Bella trivs i varandras sällskap. MEN..... hon skäller som en galning när hon hör något i porten. Hon är ju inte van vid såna ljud o jag får ju hyssja henne en hel del. Men det hjälper ju inte när jag inte är inne.
Så nu har visst grannarna klagat en del. Det som irriterar mig är att de inte kan komma direkt till mig, utan först diskuterar sins emellan och sen ger sig på o skäller ut Jhennifer för att Tinke skäller. Vad kan hon göra åt det??
Det är bara en granne som frågat mig direkt om vad som händer. Bella skäller aldrig så hon som pratade med mig var lite förvånad över att det varit sånt liv från min lägenhet. Jag förklarade för henne och hon förstod. Det är helt okej tycker jag. Klart dom ska säga till. Men den andra grannen träffade jag innan jag åkte o jobba. Inte ett knyst och hon var inne här o hämtade sin son som lekte med mina barn. Sa inget direkt då heller, utan bara klappa Tingeling lite och sa lite gulligt, Jasså, det är du som låter så pass...
Men emellan det (jag var iväg ca 4 timmar o Jhennifer var hemma emellan) så hade hon skällt ut Jhennifer efter noter i trappen att hunden hade minsann stått o skällt hela dagen och en annan dag oxå och hon _orkade_ minsann inte mer.
Men jag tog upp det lite fint när hon var här att Tingeling blir så enormt stressad av allt spring som är i trappen precis hela tiden. Upp o ner, upp o ner. Hennes ena grabb kan aldrig bestämma sig om han ska vara ute eller inne så han tillbringar ganska mycket tid o porten.. Men jag sa det ganska fint utan att låta alltför anklagande. Vill ju inte ha massa osämja..
Hur som helst. I morgon åker Tinke hem igen och jag måste säga att det kommer faktiskt bli lite tomt. Hon är så himla go den lilla tjejjan. Hennes enda nackdel är ju att hon inte lärt sig att man inte skäller när man hör något. Men men, hon bor ju i hus på landet så det är ju fullt förståeligt att hon beter sig som hon gör..

Nej nu ser jag ju att om jag ska orka upp i morgon så är det nog bäst jag går o sover nu..

Kommentarer
Postat av: Marjo

Hej!

Synd att det inte vart nåt nytt jobb :-(

Hoppas det går bra för Linus och att ni får bukt med vad som ligger bakom hans beteende. Tur att han får hjälp i alla fall. Lycka till !!

2008-09-10 @ 10:22:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0